Imorgon är sista dagen på år 2015, året då jag blev fastanställd på mitt underbara jobb. Året då Philippa fyllde 4 och ännu ett år där jag insåg vad mycket man klarar av bara man tror på sig själv.
Livet är som en berg- och dalbana, vissa dagar lever du på ett lyckorus som är så starkt att du kan klara vad som helst medan andra dagar är livet så jobbig att man inte ens vill gå upp ur sängen. Jag vet iallafall en sak, att livet är till för att levas. Det är ingen idé att sitta om 20 år och ångra saker du inte gjorde. Därför lever jag väl nu, jag struntar blankt i om det är onyttigt att äta godis, jag gör det ändå. Jag tränar när jag vill och när jag orkar. Inte bara för att jag borde. Om jag inte är nöjd med mig själv kommer jag aldrig kunna älska någon annan heller. Något som jag verkligen hittat i mig själv är att jag är väldigt konflikträdd, jag smiter hellre därifrån än tar en konflikt, men i år har jag börjat att stå upp i konflikter och stått för min åsikt.
Nu tänker jag inte längre göra allt för att folk ska tycka om mig, bara de som jag vill ska finnas i mitt liv kommer jag kämpa för, resten som aldrig kämpar för mig tänker jag sluta kämpa för nu. Jag kräver också att folk låter mig göra mina misstag så att jag får lära mig av dem. Jag vill få bestämma själv, utan att någon annan lägger sig i.
Något jag saknar är dock att bo i Skåne, jag funderar så ofta på att bara flytta dit, ner till alla fina vänner där nere, de som jag saknar så. Vi har inte tid längre att höras som vi gjorde förr. Men vi vet, vi vet så väl att när något händer finns vi där för varandra. Ni vet vilka ni är och att jag älskar er från botten av mitt hjärta.
År 2015 känns som ett mellan år, även om min 25 årsdag hände då så kommer jag egentligen inte ihåg så mycket av det. Jag kanske är 25 men jag känner mig äldre, jag har funnit mig själv så ofta i att sitta och njuta av livet ensam i en soffa. Något jag aldrig trodde jag skulle kunna göra om jag kollade på mig själv för 5 år sedan. Mycket har hänt, inget kommer bli sig likt igen. Men idag älskar jag allt som livet redan gett mig.
Bara vi kan förändra våra liv.
Ta hand om livet och missa aldrig en chans som du senare kommer ångra att du inte tog.
Lev väl och ta hand om år 2016.
Matilda
Matilda Magnusson
Livet som en helt vanlig, tråkig och ganska ospännande person.
onsdag 30 december 2015
måndag 21 december 2015
Jullov
Nu är jullovet här, det är skönt. Även om jag tycker om mitt jobb väldigt mycket så ska det bli skönt att vara med min prinsessa och familjen lite utan att känna stress.
Julen blir lugn, ska bli skönt att fira den med prinsessan då hon var hos sin pappa förra året. Kändes inte som det fanns någon riktig mening utan henne. Hon är det finaste jag vet.
Jag är så glad för alla fina människor i min närhet, arbetskamrater, vänner, familj och Philippa. Det är helt otroligt att jag har så underbara människor runt mig, de fyller mitt liv med så mycket glädje och mening och för det är jag så otroligt tacksam!
Nej nu ska jag äta glass som världens bästa köpte till mig!
Ta hand om er!
/Matilda
Julen blir lugn, ska bli skönt att fira den med prinsessan då hon var hos sin pappa förra året. Kändes inte som det fanns någon riktig mening utan henne. Hon är det finaste jag vet.
Jag är så glad för alla fina människor i min närhet, arbetskamrater, vänner, familj och Philippa. Det är helt otroligt att jag har så underbara människor runt mig, de fyller mitt liv med så mycket glädje och mening och för det är jag så otroligt tacksam!
Nej nu ska jag äta glass som världens bästa köpte till mig!
Ta hand om er!
/Matilda
söndag 29 november 2015
När du ligger där på botten...
Ibland händer det att jag tar ett djupt andetag och funderar över saker som hänt i mitt liv. Jag gör det inte så ofta för man skall alltid blicka framåt och jag vill alltid försöka vara förberedd på vad som komma skall. Jag har dock gått ifrån att vara en person som alltid sett glaset som halv-fullt till att bli en person som oftare ser det halv-tomt. Det är något jag hela tiden jobbar med att ändra. För om det är något som berättar utgången på något som man ska möta så är det inställningen man har när man går in i det.
Nej nu tillbaka till det jag började med. För exakt 4 år sedan gick jag med magen i vädret, hade ont i revbenen och bara väntade. Väntade på att den som var i mig skulle komma ut. Jag minns väntan än i dag. Som jag funderade på vem som var där inne. Sen en lördagskväll så kom hon till mig, eller ja oss som vi var då. Hon var så sjuk, andades inte när hon kom ut. Allt gick så fort och än i dag när jag tänker på just det där ögonblicket så gör det ont i mig. Alla försvann, där låg jag och trodde den lilla person som jag burit på så länge var död. Panik, riktig panik var allt som infann sig. Upprepandet av: Är den död? Vad var det för något? I flera minuter, ingen visste något. Allt jag ville var att få komma efter men det fick jag inte. Vilket är ganska logiskt såhär i efterhand men just då var det inget logiskt kvar. Sen kom hon, 2 minuter fick jag se henne sen försvann hon igen, hon skulle få hjälp att andas. Det finns inga bilder på Philippa som helt nyfödd, här är förklaringen. Det var helt enkelt så att hon helt enkelt inte levde först. Efter den natten, fick hon gulsot. Ännu ett tungt besked då även om det är en vanlig åkomma på småbarn så var vi redan så sköra. En vecka av olika besked var det. Ena sekunden skulle man kanske få åka hem imorgon och nästa sekund var hon sämre än de trott när proverna kom tillbaka. Men vi var hemma till julafton, hon var gul som en liten banan men lyckan var ändå där just då.
Efter Philippa kom så pluggade jag fortsatt på min utbildning med en nyfödd liten tjej. Det gick bra, trots att hon hade kolik. Jag var liksom i en bubbla, det fanns inget "det här går inte" och det gick. Efter lite trixande och meckande så var jag klar med min lärarutbildning under slutet av min lärarutbildning så lämnade jag Philippas pappa, det fanns många anledningar till det vilket jag aldrig kommer skriva om då det inte är relevant för världen att veta det. Men min lärarutbildning var klar och jag gick in i den som en lycklig liten tjej med en kille vid min sida och gick ut ur den 4 år senare med en dotter vid min sida och enormt mycket klokare. För något händer med en när man får barn, det är bara så. Varken man vill eller inte så kommer de in och du kan inte längre bara tänka på dig själv.
Nu blickar jag framåt igen.
Trevlig första advent.
/Matilda
Nej nu tillbaka till det jag började med. För exakt 4 år sedan gick jag med magen i vädret, hade ont i revbenen och bara väntade. Väntade på att den som var i mig skulle komma ut. Jag minns väntan än i dag. Som jag funderade på vem som var där inne. Sen en lördagskväll så kom hon till mig, eller ja oss som vi var då. Hon var så sjuk, andades inte när hon kom ut. Allt gick så fort och än i dag när jag tänker på just det där ögonblicket så gör det ont i mig. Alla försvann, där låg jag och trodde den lilla person som jag burit på så länge var död. Panik, riktig panik var allt som infann sig. Upprepandet av: Är den död? Vad var det för något? I flera minuter, ingen visste något. Allt jag ville var att få komma efter men det fick jag inte. Vilket är ganska logiskt såhär i efterhand men just då var det inget logiskt kvar. Sen kom hon, 2 minuter fick jag se henne sen försvann hon igen, hon skulle få hjälp att andas. Det finns inga bilder på Philippa som helt nyfödd, här är förklaringen. Det var helt enkelt så att hon helt enkelt inte levde först. Efter den natten, fick hon gulsot. Ännu ett tungt besked då även om det är en vanlig åkomma på småbarn så var vi redan så sköra. En vecka av olika besked var det. Ena sekunden skulle man kanske få åka hem imorgon och nästa sekund var hon sämre än de trott när proverna kom tillbaka. Men vi var hemma till julafton, hon var gul som en liten banan men lyckan var ändå där just då.
Efter Philippa kom så pluggade jag fortsatt på min utbildning med en nyfödd liten tjej. Det gick bra, trots att hon hade kolik. Jag var liksom i en bubbla, det fanns inget "det här går inte" och det gick. Efter lite trixande och meckande så var jag klar med min lärarutbildning under slutet av min lärarutbildning så lämnade jag Philippas pappa, det fanns många anledningar till det vilket jag aldrig kommer skriva om då det inte är relevant för världen att veta det. Men min lärarutbildning var klar och jag gick in i den som en lycklig liten tjej med en kille vid min sida och gick ut ur den 4 år senare med en dotter vid min sida och enormt mycket klokare. För något händer med en när man får barn, det är bara så. Varken man vill eller inte så kommer de in och du kan inte längre bara tänka på dig själv.
Nu blickar jag framåt igen.
Trevlig första advent.
/Matilda
måndag 23 november 2015
Julklapp/modetips.
Om min blivande man, en snäll kompis eller kanske helt enkelt någon hemlig person vill köpa en julklapp till mig så kommer nedan lite fina saker jag kollat på länge. Eller om någon vill ha lite tips på snygga saker.
Michael Kors - Jet Set väska. Ganska dyr men oj så snygg den hade varit med en snygg kappa eller helt enkelt bara en skön jacka. Året runt.
Länk: Michael Kors Väska
En snygg klänning designad av Janni Delér, sjukt snygg till sommaren. Eller när de där magrutorna jag jobbar på kommer :D
Länk: Klänning NLY Trend
En snygg fuskpäls jacka med en djup v-ringad klänning (finns också i en fin blå färg).
Riktigt snyggt till julfester eller nyår.
Länkar: Jacka
Klänning
En härligt tröja att mysa i hemma lite kallare dagar.
Länk: Mysig tröja
Så, nu har ni/du lite tips. Men tänk på att choklad alltid är väldigt uppskattat!
Ta hand om er!
/Matilda
söndag 22 november 2015
Helgen i hemmets trygga vrå.
Den här helgen har jag och Philippa bara varit hemma. Vi har pärlat jättemånga pärlplattor, ätit godis och softat. Idag var Philippa på sitt första kalas, hon sa att det var jättekul. Jag är så glad för hennes skull att hon fick gå på kalas.
Nu är sista veckan i november här. Det går så fort, jag kan inte förstå att Philippa fyller 4 år snart. Känns som igår hon var nyfödd. Kollade på bilder från när hon var liten igår, blev väldigt sentimental och grät lite. Jag är så stolt över henne och den hon blivit. Även om hon testar mig nästan varje dag så har vi så roligt tillsammans nu. Vi hittar på saker, får skrattattacker och bara skrattar hejdlöst. Jag älskar den ungen, hon är det bästa som finns!
Kan inte förstå att det idag är mindre än 1 månad kvar på höstterminen i skolan. Tiden har gått så fort att jag knappt hunnit med. Nu är det dock dags att införskaffa termobyxor för det är kallt!
Trevlig kväll!
/Matilda
Nu är sista veckan i november här. Det går så fort, jag kan inte förstå att Philippa fyller 4 år snart. Känns som igår hon var nyfödd. Kollade på bilder från när hon var liten igår, blev väldigt sentimental och grät lite. Jag är så stolt över henne och den hon blivit. Även om hon testar mig nästan varje dag så har vi så roligt tillsammans nu. Vi hittar på saker, får skrattattacker och bara skrattar hejdlöst. Jag älskar den ungen, hon är det bästa som finns!
Kan inte förstå att det idag är mindre än 1 månad kvar på höstterminen i skolan. Tiden har gått så fort att jag knappt hunnit med. Nu är det dock dags att införskaffa termobyxor för det är kallt!
Trevlig kväll!
/Matilda
tisdag 10 november 2015
En riktigt bra dag.
Idag var vi ute och gick i trafiken med klassen, det var riktigt kul! Vi avslutade med att vi räkna bilar. Gjorde ett konstaterande att de flesta kör grå eller svarta bilar. Som den mellanmjölks Svensson jag är så kör jag en svart. Inte sticka ut här inte, haha.
När jag och Philippa kom hem blev det snabbt en macka och sen åkte vi iväg på kör. Philippa älskar att gå dit men det är på en så dum tid så vi kan inte gå dit varje vecka eftersom jag går på kurs varannan vecka så krockar det. Efter en dispyt när vi skulle åka hem så kom vi hem och Philippa kom på att hon skulle skriva. Så hon skrev sitt namn, mamma, pappa och en massa saker. Jag blev så stolt över henne när hon verkligen försökte så mycket som hon gjorde men det var inget emot vad hon blev när hon själv läste det sen.
Men nu inträffade precis en katastrof, TV3 fungerar inte! Jag som skulle kolla på Svenska Hollywoodfruar... Besvikelsen är maximal. Men med tanke på alla hemskheter i världen så känns det så enormt litet att jag skäms. Jag har faktiskt börjat göra det nu, skämmas.
Skämmas över att vara gnällig när jag ser runt omkring mig, läser och lyssnar. Vår värld kan verkligen vara den finaste plats som finns men också den hemskaste, allt beror på ödet. Vart man har turen eller ibland oturen att bli född, hemskt ändå när man tänker på det...
Lev väl.
Matilda
När jag och Philippa kom hem blev det snabbt en macka och sen åkte vi iväg på kör. Philippa älskar att gå dit men det är på en så dum tid så vi kan inte gå dit varje vecka eftersom jag går på kurs varannan vecka så krockar det. Efter en dispyt när vi skulle åka hem så kom vi hem och Philippa kom på att hon skulle skriva. Så hon skrev sitt namn, mamma, pappa och en massa saker. Jag blev så stolt över henne när hon verkligen försökte så mycket som hon gjorde men det var inget emot vad hon blev när hon själv läste det sen.
Men nu inträffade precis en katastrof, TV3 fungerar inte! Jag som skulle kolla på Svenska Hollywoodfruar... Besvikelsen är maximal. Men med tanke på alla hemskheter i världen så känns det så enormt litet att jag skäms. Jag har faktiskt börjat göra det nu, skämmas.
Skämmas över att vara gnällig när jag ser runt omkring mig, läser och lyssnar. Vår värld kan verkligen vara den finaste plats som finns men också den hemskaste, allt beror på ödet. Vart man har turen eller ibland oturen att bli född, hemskt ändå när man tänker på det...
Lev väl.
Matilda
måndag 9 november 2015
Måndag, en sån dag.
Jag slog in en av Philippas födelsedagspresenter när jag kom hem idag. Är nöjd med resultatet. Älskar att slå in presenter och göra fint.
Jobbat långdag idag så är lite slut i huvudet. Men det är alltid skönt att vara igång.
Nu blir det lite tv och mys med O'boy och smörgås. Rätt lyxigt såhär på en måndag ändå :)
Trevlig kväll!
Matilda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)